Se dig för lillebror, här kommer lyckan
Jag kastar sten mot solen, för jag hatar den.
Jag sätter knivar i fotografin.
Jag går på samma gator tills de vänder.
Den här stunden e i resten av mitt liv.
Och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.
Jag kan se mitt namn i tidningsbokstäver,
men jag kan inte tro att jag fortfarande lever.
Bild från kvällen efter skolavslutningen, sinnet öppet inför allt det nya som skulle komma.
Jag sätter knivar i fotografin.
Jag går på samma gator tills de vänder.
Den här stunden e i resten av mitt liv.
Och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.
Jag kan se mitt namn i tidningsbokstäver,
men jag kan inte tro att jag fortfarande lever.
Bild från kvällen efter skolavslutningen, sinnet öppet inför allt det nya som skulle komma.
Jag älskar den känslan, men jag saknar inte den jag var då.
Äntligen slutar skolan, måndagar är lite småkämpiga. Fick ta en liten kaffepaus innan engelskan och bota huvudvärken. Nice. Ska äntligen dra och skaffa mitt gymkort, sen hem och äta och vila lite innan Axel kommer och och vill räkna lite matte. Det går bra nu asså.
Jag är varje dag nyfiken på vem jag blir, för varje steg tar mig längre bort från vem jag var då. Ju mer jag vågar desto starkare blir jag. Jag har inga väggar kvar, sinnet är öppet för alla intryck och jag dömer inte längre. INte någon. När någon säger någonting som faktiskt sårar även fast man inte vill erkänna det, då kan man vara stolt. För om du inte var högre upp än dem, varför skulle de vilja dra ner dig? Se uppmärksamheten som något positivt. För du är värd uppmärksamhet. Ingen har bara förstått det innan. Världen är rätt handikappad.
Ett litet perspektiv på tillvaron:
Be thankful everyday
Kommentarer
Trackback
