Låtsas att du lever i en dröm. Där har du din verklighet.
Jag börjar se em skillnad. Och man undrar vad fan som hände på vägen.
'
Jag börjar se sambanden nu. Hur tokigt det blev. Men jag vet inte varför och jag kommer aldrig att få veta. Vill jag ens veta? Livet är fult, du är fager. Oavsett vad så ser jag varje svårighet på vägen, varje misstag, all ilska, all förtvivlan och alla tårar som en (?) välsignelse av något slag. Allting som hänt har på något sätt gjort mig starkare. Och i många fall till en bättre människa. Jag är 2 steg från Paradise, aldrig perfekt men vem fan är det nu för tiden?
Jag försöker se annourlunda på det. Hur många leenden jag vunnit och delat. Att för varje tår som faller från min kind har jag skrattat hundratals gånger. Det hade ALDRIG hänt. Det är sorgligt men sant. Livet vi lever. Magiskt men tragiskt. Och nu är jag äntligen där. Jag kan gå ut och fånga dagen. Det går inte om man sitter fast.
Verkligheten gör en ofta besviken. Men inte min verklighet. Jag säger inte att den är fluffig med rosa moln, men den dämpar fallet. För det kommer alltid komma någon jävel som vill knuffa ner dig. Jag låtsas att jag lever i en dröm. För i drömmar kan allting hända. Du kan springa hur fort som helst, stoppa tiden, vinna den vackraste flickan och ja det är sant riddaren har en vit häst. Där har du min verklighet. Gör den till din.
Kommentarer
Trackback
