Jag måste varit någon annan, innan jag kände dig
Jag har spelat så många kvinnor, men aldrig gjort det bra.
Den här flickan har ingen gnista kvar. Hon tror att det bästa faktiskt har hänt, att det var allt det här. Hon vet inte hur länge till hon kommer orka och framtiden är oviss. Ingen vet vad som kommer hända. Det var längesen nu.
Den här tjejen har precis insett hur vacker hon är. Just slutat 1an, hon har kämpat sig igenom ett rent helvete och nu kommer sommarlovet. Men känslan av att vara onödig infinner sig. För det mesta är ju egentligen meningslöst, aight? Det är de små sakerna som räknas, men anledningarna är bara konstiga. Finns det ens någon mening med livet eller lever vi bara för att. Försöker komma på något att göra, jag vill inte att mitt liv ska vara meningslöst. Jag vill ge något.
Hemma igen efter det största äventyret hittills. För det var något som förändrades. Ett nytt sätt att se på saker och ting. Nya vänner. Ett nytt liv på många sätt. Drabbas av PSD såklart.. För det var nog ingen där som älskade eller behövde det mer än jag. Att åka hem var jobbigt. Städmani och överaktivitet var ett faktum. Jag levde livet nu, solade, badade, träffade vänner - både gamla och nya. Jag var någon annan nu. En jag hellre ville vara men aldrig vetat vem hon var. Nu vet jag. Det var jag. Jag visste bara inte om det då.
Ännu mera solbränd och hemma från ännu ett äventyr. Det finns en person jag längtade efter. För jag vet vem jag är när jag är med honom. Vet inte om vi kommer bli mer än vänner, men jag vet att han får mig att le. Han säger emot mig, men lyssnar ändå på mig. En fin vän i vilket fall. Denna resan fick jag fler perspektiv och fler nya fina vänner. Jag insåg varför jag vet vad jag vill göra i fortsättningen.
Bara några dagar senare, jag fick vad jag ville samma kväll som den förra bilden. Eller vad jag tror att jag ville. Jag blev glad i alla fall. Just här njuter jag av Kulturkalaset, sena kvällar på stan med fina vänner och bra musik. Denna kvällen var det Daniel Adams Ray och efter det bara häng på stan och vi hamnade bland annat på tysk allsång. Det bara händer. Fina minnen. EN vecka av fest, skratt, musik och definitionen av att leva livet. På söndagen däckade jag i soffan hela dagen, hyperaktiva tiden nådde sitt slut. PSD inträdde och jag blev allmänt deprimerad. Skolstart närmade sig.
Vart vill jag komma med det här? Jo, varje bild jag ser på mig är en ny flicka med en ny historia och bakom hennes ständiga leende döljer sig olika anledningar. Och alla de här flickorna lär mig något nytt om livet, om vem jag vill vara och vart jag ska gå. För mig dit din tanke aldrig nått.
Nu är det slut, tut.
Kommentarer
Trackback
