Sitter i bilen på väg hem från skärham...
Sitter i bilen på väg hem från skärhamn, har hopptränat. Jorieke hoppade för första gången sen nyår, hon var väldigt på och gick knappt att stanna. Vi hoppade mest smått men hon backade av lite bättre när vi höjde upp ett hinder lite grann. Shirley gick lite på claras ridning först, bara en växel och halva galoppsprång men det gick över efter ett tag och hon flög. Hoppade bana på ca 1m och hon hoppade som en kanon. Mamma är lika trevlig som vanligt, att man kan bete sig så mot alla människor man träffar och fortfarande hävda att man inte är sjuk, att man är helt normal, att man inte behöver någon hjälp. Resten av världen är idioter. Som att sitta fast i en tunnel och bara kunna se rakt fram. Att tro att man är bäst i världen på precis allting. Det måste kännas väldigt skönt. Men man har ju så att säga misslyckats med att uppfostra sina barn om i vilket fall ett av dom aldrig vill se en mer.
