Sofia Heller

I close my eyes, and I can see a better day. I close my eyes and PRAY.

Jag är fortfarande på ett jävla humör, dock något mindre upprörd nu. Guess life´s just harder when you have to face your own disasters. Deppmusik hjälper kanske lite grann, det är nog bra att gråta men vaaaaarför är jag en sån lipsill?? Man löser ju inga problem med att gråta direkt. Och även om jag är upp och ner just nu så vet jag innerst inne, att jag KAN. Att jag vill är ingen tvekan om. Det gäller bara att göra det. Vilket inte är så enkelt. Vad spelar det för roll att folk talar om för en att man är stark, om man inte har någon nytta av det? Om orden inte riktigt når in. Jag vet så väl att jag isolerar mig i en bubbla, men det är så lätt att spräcka den...

Ibland vill jag bara sluta försöka, sluta kämpa för vad jag vill ha, för vad jag vet tillhör mig. Men jag kan inte. Jag kan inte ge upp bara sådär. Jag skulle helt enkelt inte kunna stå ut med mig själv i så fall. Inom mig är det två sidor som drar åt olika håll, medans jag själv sitter kvar på golvet och undrar vad fan det var som hände.